Den här dagen har jag då verkligen inte åstadkommit mycket för världen. Eller jo just ja, jag har ju faktiskt pluggat hela dagen. Det var i alla fall vad jag sa till pappa då han kom hem i afton, lagomt arg över att jag inte börjat med middagen och att frukosten fortfarande stod kvar på diskbänken.
Konversationen såg väl ut ungefär såhär:

Pappa: Lisa, hur kul är det att komma hem till ett hus som ser ut såhär??(pekar på diskbänken där torrt bröd, en torkad ostskiva och ett tomt mjölkpaket ligger framme)
Jag: Men plocka bort det då?
Pappa: Duuu, inte är det jag som har lämnat allt det här framme? Jag har jobbat hela dagen medans du bara legat i soffan och petat navelludd! Plocka bort!!(en aning irriterad)
Jag: Vadå bara legat i soffan??? Jag har pluggat tre timmar i sträck, så kom inte och klaga på att jag gjort ingenting!!! (skriker samtidigt som jag pekar på matteböckerna som jag spritt ut över bordet för att få det att se mer trovärdigt ut)
Pappa: Jaha, ursäkta det visste jag inte... ta det lugnt, jag plockar bort.

Hehe en vit lögn då och då skadar väl inte? För jag kunde ju inte erkänna att jag legat i soffan och sett desperate hela dagen...?