Det som var kommer aldrig tillbaka
Har nu upptäckt fler ställen än bara ryggen som har fått sig lite mer sol än nödvändigt. Öronen och knävecken tycks ha fått stå offer för detta!
Även fast det gör ont och jag måste sova på mage (vilket jag alltid gör ändå) så klagar jag inte. Jag menar, varför skulle jag? Bra väder, stadsfesten är igång, lönen har trillat in på kontot och helgen ser ut att bli kanon! Så ser liksom ingen anledning till att klaga.
Även om ryggen svider, mitt rum är varmare än i en bastu, var tvungen att springa in från altanen för att en liten bebisgeting kröp på fönstret och att "t" på tangentbordet knappt går att trycka ner så jag försöker fundera ut ord som inte innehåller t.
Nu ska jag sluta ordbajsa och istället gå och lägga mig!
Bättre bild än såhär får ni inte, och tro mig, det ska ni vara lyckliga över!