En evighet
Blir nog en tidig kväll för mig ikväll, ska upp 7 i morgon för att hinna fixa Filles hår innan det är dags att dra iväg på Brännans skolavslutning.
Tänk, för bara ett år sen var det vi som stog på trappan och grät för att vi gått ut nian. Känns som evigheter sen, samtidigt som att det känns som igår. Mycket har hänt under ett enda år. Jag har träffat massor med nya, underbara människor och allt har förändrats på ett sätt jag inte trodde var möjligt! Men det är jag glad för nu!
Kommentarer
Trackback