Du kan inte välja när och hur du ska dö.
 Det enda du kan bestämma är hur du ska leva.


Det här är något jag tänker på rätt så ofta faktiskt. Det finns en person som jag känner väldigt väl, tänker inte nämna namn, men denna person har verkligen kastat bort sitt liv. Hoppat av skolan, umgåtts med fel personer, sysselsatt sig med helt fel saker, skapat sig ett väldigt dåligt rykte och framförallt förstört sig själv. Att hoppa av skolan utan att ha någon plan slutar sällan bra, vilket vem som helst kan räkna ut. Vad ska man då göra i framtiden när man varken har utbildning eller erfarenheter?
Söka jobb är omöjligt eftersom ingen vill anställa någon som hoppat av skolan utan att ens ha gått ut ettan på gymnasiet.

Ska man hoppa av skolan ska man ha en så tydlig plan att det i längden ska löna sig att hoppa av, vilket det sällan gör. Man hoppar av för att man är skoltrött, precis som den här personen gjorde och spenderade istället mesta delen av sin fritid hemma eller ute på stan med kompisar. Jag tycker galet synd om den här personen eftersom det kommer bli väldigt jobbigt att få livet på fötter igen efter att ha hoppat av skolan. Det sorliga är att ingen kan göra något, personen är över arton och bestämmer då själv över sitt liv.

Men känslan att se sina kompisar med studentmössor och avgångsbetygen i handen medans man själv står vid sidan om och tittar på måste vara oerhört jobbig. Tänk att den här personen aldrig får uppleva den där känslan. Känslan att ha lyckats med att bygga upp grunden i sitt liv.

Dina vänner försvinner ut i världen och använder kunskaperna de fick under gymnasiet.
Själv stannar du kvar här och trampar i samma fotspår utan att ens ha möjligheten att byta fotspår och ta någon annan väg. Du har inget val. Är det det liv du vill leva? Vill du blicka tillbaka på ditt liv och se misstag efter misstag? Om inte, så tycker jag att du ska ta tag i ditt liv och göra det värt att blicka tillbaka på!

Du vet vem du är och jag hoppas att du läser det här.