Då rullar bilen vidare mot Stockholm, denna gång utan mina kära reskamrater Maja och Linnea. Nu blir mitt sällskap istället min familj.
dock hade jag kunnat döda för att få fara hem och ha kul på trästocks. Men det är bara att göra det bästa av situationen. Känner hur jag börjar sakna alla där hemma, för att inte tala om en viss Mathilda som jag inte träffat på 3 veckor. Börjar få lite mathilda-abstinens. Läser du det här snygging, så hör av dig så fort du är i Sverige!

Nu fick vår GPS för sig att jävlas lite med oss, och glömde säga att vi skulle svänga av så nu blir det en extra tur på någon mil. Kändes som att det var precis vad jag ville...
Nä men 6 timmar kvar då. Roar mig med oth!